Livet. Vardagen. Dottern. Kärleken.

Natha-Lee och jag hade lämnat Niclas i stan efter att han lämnat in papper på Ams.
Körde Tingstäde-vägen hem.
Höll på att sluta i diket...
Körde i 60, kommer två mötande bilar, hade en bil bakom oss,
den första mötande bilen, en volvo v70, liiiiite större än min lilla Astra,
tyckte iaf att han behövde mitt körfält också,
så halva hans bil låg på fel sida av mittstrecket.
Jag fick kasta ratten åt högen och rätt in i en drivhög med snö,
började sladda lite smått så ja nästan krocka med bakomvarande bil,
efter v70 alltså, fick Astran på rätt köl igen och körde inte mer än 50-60 resten av vägen till lärbro..
Efter en kurva, då detta inträffat så möter vi pappa som va påväg mot stan..
Jag fick fruktansvärda tankar i huvudet, om det inte gått så bra som det faktiskt gjorde..
Att se sin dotters bil i diket och veta att ens dotter och barnbarn kan vara skadade.
Nej HU och tack för att det inte blev värre än en liten sladd!
Orsaken till rubriken är att om jag nu skulle råka nämna detta någonstans,
(typ facebook) då kommer folk ringa som jä*la dårar och fråga om vi lever..
Så.
Skönt att få ur sig det iaf.
Lillstrumpa blir 5 månader idag..
Om några minuter faktiskt! :D
Hon ligger och sover så sött.
Helt slut efter att ha varit vid gammelmormor och träffat kusinerna :)

Ciao!