Livet. Vardagen. Dottern. Kärleken.

Tack Marina & Elin för era gulliga kommentarer på förra inlägget.
Jag ska stå på mig lite mer och se till att jag också får min ranson av sovmorgon :)

Sen är det ju som såhär idag,
nog för att jag ibland bara ser (läs vill se!) det negativa hos min pojkvän,
men idag, när pojken min skaffade sig sin första tatuering,
då jä*lar hettade det till i mig igen.
Ni vet det där pirret i magen som man har när man är sådär nedrans nykär?
Det kände jag minsann igen! :D

Jag älskar ju honom så otroligt mycket och jag vet
att jag hittat rätt person att dela resten av mitt liv med.

Jag önskar just nu bara att jag skulle kunna få vara på
såhär bra humör varje dag, så man verkligen känner att
man får ut nåt av dagen, inte bara sitta och tjura i varsitt rum lixom.

Nu säger jag inte att det är vad vi gör dagarna i ända,
men idag var jag och Natha-Lee faktiskt ute och gick,
själva, till Närs och familjen Olsson.

Det var riktigt skönt att pinna på själv med vagnen
och inte tänka på nånting alls,
(förutom den förbannadesjävlaskit-motvinden då)
så man hade rensat alla tankar tills man kom hem igen.
Det var fridfullt, så känns det nu när jag tänker efter.

Efter att vi käkat lite lunch åkte vi till Vibble och
tatuerandet skulle sätta igång så fort som möjligt,
men strax innan 18 började dom, så vi var hemma
kl 20, men jag hade trevligt! Mycket trevligt!

Träffade bla. Simone och lilla Nora. Lilla och lilla,
hon är äldre än Natha-Lee, men ändå, hon är ju
också liten ännu :)
Vi va som max 12 pers i deras lilla hus.
Men det var mysigt. Jag klagar inte.

Så hade jag faktiskt kul också.
Fattar ni? Jag skrattade! Utan en penna i munnen! ;)

Stolt över min älskling, som bär en del av mig på sin arm.
Nej alltså, inte en DEL av mig utan något som Jag fått måla dit.
Känner mig stolt över mig själv också! :)
Tur att du valde att sätta tatueringen där du gjorde, Älskling,
för det blev mycket mer maskulint än stället vi pratat om innan.

Så, trots mina gråa, trista, jävliga, dryga dagar,
så är jag ju jävligt lycklig ändå faktiskt!
Jag har hittat min karl,
(okej. Fine. Han hittade mig..)
så har jag fått en underbar dotter tillsammans med min karl.
Vi har ett jävligt bra liv ihop, även om det gnabbas lite emellanåt,
men jag älskar Dig så otroligt Niclas, så vi klarar alla hinder!
Vi tar oss fram tillsammans, vi fixar det!
Du & Jag.
Det är som rumpan i sadeln.
Ägget i stekpannan.
Säg vad ni vill, men vi passar ihop för en hel krona!

♥