Mitt liv i svart och vitt..?

Nej.

Jag är lite trött på alla dessa gråa känslor så idag

ska jag liva upp bloggen med något så vackert

som kan beskriva det jag kände igår inombords.



Jag gick och la mig vid elva (tror jag).

Niclas kom och la sig bredvid mig pga att jag inte hade

något som helst humör att prata med han eller Ruba

när jag ännu va uppe o traskade.



Han tog på min kind och jag tryckte in mig i hans famn

och började gråta. Han undrade självklart vad som var

fel.. Jag kunde inte sätta ordet på det så han frågade

om det va hormoner, de va de väl delvis men mest

tankar om allt. Så vi låg och pratade fram till halv fyra

ungefär. :) De va underbart!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0