4 augusti 2009: Förlossningen
(slemproppen hade börjat gå på fredagen)
gick in och la mig i sängen igen,
hade nog redan då förberett mig på att idag kommer något ske.
Väckte Niclas, sa att det är nog på gång nu,
har aldrig sett han stirra så när han va nyvaken. :D Haha!
Han undra va som va på gång? Bebisen?
Jo, de kan man väl säga :P
Gick till hans moster för att låna telefonen vid 6.30,
ringde förlossningen och hade värkar var 10:e minut
så ja skulle höra av mig när dem kom närmare varann.
Satt i en soffa och tänkte "ANDAS! Slappna av, tänk inte på att det gör ont!"
Gick hem och duschade av mig lite för att få slappna av lite till..
Hjälpte inte så mycket..
Gick tillbaka till Niclas moster vid halv elva,
va bättre att va där ifall om de blev dax att ringa förlossningen igen.
Satt där till 12.15, ringde igen och sa att det började kännas lite jobbigt nu
och att värkarna kom med 2 minuters mellanrum.
Ringde pappa som kom och hämtade oss,
väskan hade jag packat kvällen innan (vilken tajming) ;)
Kom in till förlossningen 13.40, låg på rygg och hade det bekvämt,
va öppen 5 cm när jag kom in. Fick fyra kvaddlar i ryggen,
enda bedövningen under förlossningen!
Eftersom vattnet inte gått ännu så tog dom hål på mödomshinnan (tror de heter så?)
vid 15.40 och då började värkarna komma på rullande band,
fick lägga mig på sida (vilket gjorde ASONT när värkarna kom!)
frågade om jag inte kunde få lägga mig på rygg igen?
Nja, det var bättre för barnet om jag låg på sida.. :/
Inte skönt! Fick iaf så intensiva värkar att jag ville krysta så jag fick stöna fram att:
"Nu vill jag krysta!"
"Okej, vi får kolla hur mycket öppen du är då..
Oj 9 cm, jo men krysta nu om du känner att det känns rätt."
JOO! De kunde man nog säga. Tog i som aldrig förr!
Visste inte att jag hade sånt krafter?! Mäktigt!
Hade huvudet på utgång, när barnmorskan sa
"Det är en svarthårig bebis!",
jag började gråta då har jag för mig och sa till Niclas
"Den har sart hår!!" I sista krystningen sa barnmorskan
"nu måste vi larma! Den sitter fast"
Va?! Jag fattade ingenting och sa
"jag vill dö, jag vill dö nu! Niclas, jag kommer dö!"
"NEJ, inte ska du dö!" sa barnmorskan.
In kom de två (eller va de fler?!) till i vita rockar. Upp med mina ben,
(jag spretade med benen så brett och högt som jag aldrig trodde var
möjligt ens för den vigaste människan i världen!)
Höll i mig i Niclas och i tjejen som stod bredvid mig.
Känslan i mitt underliv när bebisen kom ut, den går inte att beskriva,
det var det mest underbara jag någonsin känt (gråter)
känslan av att det kom ut Någon ur mig, det går inte ens att beskriva,
trots att jag varit med om det! Det går inte att beskriva med ord.
Iaf, dom va tvungna att ta ut mitt nyfödda barn och hjälpa den igång med andningen,
"Niclas, följ med bebisen!"
"Ehh.. okej...?" (lite rädd och osäker tror jag att han va)
Jag fick ligga kvar med benen i skyn och hörde bebisskrik från alla håll kändes det som..
"Hör du?" frågade barnmorskan.
"Är det MIN?" :O
En nick från barnmorskan, men jag kunde inte urskilja om det var EN bebis som grät eller om det var fler.
Dörren öppnades och in kom en sköterska med en bebis i famnen och Niclas efter.
I mun på varandra sa jag och sköterskan
"Här är din dotter!"/"Vad blev det?!"
"Oj, jag råkade ju säga det, det är en tjej!"
"Niclas vi fick en tjej!!"
Jag var 190% säker på att det var en kille!
Fick min lilla Natha-Lee på bröstet och var nog den stoltaste som någonsin skådats!
Dom skulle mäta och väga efter en stund och alla läkare och sköterskor hade tydligen slagit vad,
för när någon ny kom in i rummet sa dom:
"Gissa!"
"4,5?"
"Lägg till ETT KILO! 5720!"
Japp! Jag hade tryckt ut en liten tjej på 57 cm och 5720 gram!
"Det är rekord!!"
Julia, the king of föda barn!! :D
Niclas fick ta Natha-Lee i famnen när dem skulle sy mig,
hade fått testa lustgas innan men hade fått panik av masken, nu blev den dock min bästa vän!
Jag andades som aldrig förr i den där masken, o doktorn sydde på.
Då hör jag plötsligt Natha-Lee gråta till litegrann, eller om hon gnydde kanske..
Åh jag började skratta!! Det lät så otroligt KUL! Inte egentligen men lustgasen hade börjat verka!
"Oj, lite mycket lustgas kanske?" Sa en sköterska.
"JO!!" shhuuuuuuuu! Mer lustgas till Julia! Haha.
Dom var klara med stygnen efter 15 minuter och då var det bara
jag, Niclas och lilla Natha-Lee kvar inne i förlossningsrummet :)
Våra nya familj <3
tack fr att du delar med dej av din berättelse, o varej gång ja läser gråter ja , minns känslan när ja fick båda mina barn o det är en helt otrolig känsla, Tycker att man här på Gotland ska göra ett viktultraljud efter vecka 32 för att kolla så bebisen inte kan bli för stor som eran tös, nästan 6 kg , de e mycket så förstår att hon fastna,men du klara det gallant läste jag, Va stolt !! Hon är jätte fin,
När ett barn kommer till världens, ja va ska ja skriva, det e det vackraste och underbaraste en människa kan få vara med om! Lycka till med er lilla tjej ! en underbar resa som föräldrer har bara börjat !! kramar Malin
härlig läsning! allrahelst om lustgasen ;-)...hehe...
Skönt att ni är hemma o att ni nu mår bra.
Söta lilla unge det där du...det gjorde ni bra!
Puss
